Allt blir bra tillslut.
Allt löser sig verkligen. När jag tog studenten var jag inte 100% lycklig den dagen. Klart jag var glad för att ta studenten och glad för mina vänners skull. Men hade en sån otrolig oro i kroppen och mådde inte bra. Hade ångest över att jag inte klarade alla mina betyg och oron under hela sommaren för att jag inte skulle få komma in på jb igen och påbörja ett fjärde år för att klara mina betyg. Som tur är så har jag fått besked om att det är bara att komma till skolan och börja plugga igen, för att göra klart allt. Det känns underbart! Även fast det är surt att inte få ut och börja söka jobb på en gång, så ser jag ändå fram emot att gå dit och plugga igen. Inte för att jag längtar efter att sitta i "skolbänken" igen, men för att jag längtar efter den där känslan man får, när man har strävat och kämpat efter något. Nu när jag pluggar för att klara körkort, så känner jag att.. Vafan tänkte jag med de där tre åren? Varför kämpade jag inte lite hårdare, sket i allt som hände runt omkring mig och bara koncentrerade mig stenhårt på skolan? Det är något jag ångrar.
Det är en stor sten som har lyfts från mina axlar, när jag kan säga att:
- Jag får plugga klart mina betyg på JB.
Jag slipper gå på Komvux, är så sjukt glad för det. Det hade tagit så mycket längre tid och energi från mig. Nu så satsar jag på att klara detta.
Körkort är trots allt högst upp på min lista, just för att det är inte alls långt kvar tills att jag ska ta det.
Sen kommer skolan. Då blir det enbart skolan jag kommer koncentrera mig på.
När jag har klarat skolan så blir det ut och söka jobb, spelar ingen roll vad det är. Bara man får lite erfarenhet, så är det lättare att få jobb sen. Kanske blir jag sugen om något/några år att söka till universitet. Det ordet skrämmer mig bara just nu. Kan inte förstå, är jag verkligen så gammal att jag kan gå på universitet? Skulle jag klara det? Klart jag skulle! Haha..
Man har fått höra många gånger "strunta i vad andra säger om dig". Det stämmer så bra i min situation. Jag skulle ha struntat i vad andra sa om mig, då hade jag klarat skolan. Det lovar jag. Så i framtiden, mina pojkar och flickor. Det är som på flim, "nördarna, plugghästarna" etc, det är DOM som tjänar pengar här i världen, det är dom som lyckas! För dom bryr sig inte, dom pluggar och kör sitt race. Sen är det dom som håvar in pengar och lever ett härligt liv.
Jag önskar att jag var en plugghäst under högstadie- och gymnasieperioden. När jag var liten var jag världens plugghäst. Bäst i klassen på nästan allt. Jag ägde och det ska jag fan göra igen.
Det är en stor sten som har lyfts från mina axlar, när jag kan säga att:
- Jag får plugga klart mina betyg på JB.
Jag slipper gå på Komvux, är så sjukt glad för det. Det hade tagit så mycket längre tid och energi från mig. Nu så satsar jag på att klara detta.
Körkort är trots allt högst upp på min lista, just för att det är inte alls långt kvar tills att jag ska ta det.
Sen kommer skolan. Då blir det enbart skolan jag kommer koncentrera mig på.
När jag har klarat skolan så blir det ut och söka jobb, spelar ingen roll vad det är. Bara man får lite erfarenhet, så är det lättare att få jobb sen. Kanske blir jag sugen om något/några år att söka till universitet. Det ordet skrämmer mig bara just nu. Kan inte förstå, är jag verkligen så gammal att jag kan gå på universitet? Skulle jag klara det? Klart jag skulle! Haha..
Man har fått höra många gånger "strunta i vad andra säger om dig". Det stämmer så bra i min situation. Jag skulle ha struntat i vad andra sa om mig, då hade jag klarat skolan. Det lovar jag. Så i framtiden, mina pojkar och flickor. Det är som på flim, "nördarna, plugghästarna" etc, det är DOM som tjänar pengar här i världen, det är dom som lyckas! För dom bryr sig inte, dom pluggar och kör sitt race. Sen är det dom som håvar in pengar och lever ett härligt liv.
Jag önskar att jag var en plugghäst under högstadie- och gymnasieperioden. När jag var liten var jag världens plugghäst. Bäst i klassen på nästan allt. Jag ägde och det ska jag fan göra igen.
Kommentarer
Trackback
